Det var åtminstone en svensk till på introt, men han verkade ha mer koll på sin skit, och kommer nog på en högre nivå. Några jänkare, några andra blandade gaijins och resten kineser.
På vägen hem tänkte jag skrota runt lite i Ikebukuro, eftersom jag ändå måste byta tåg där och lösa ny biljett. Men jag kom liksom aldrig ut ur stationen... den är så jäkla stor. Hamnade i nåt gigantiskt varuhus i 12 våningar istället, och det är ju intressant att titta på också. Det var väl motsvarande Åhléns/NK, massa olika märken i sektioner och indelade våningar för olika saker. På tunnelbaneplan var hela våningen bara delikatesser/godis/bakelser, hur mycket som helst, och japanerna kan ju sina bakelser va. Väldigt många otroligt vackra arrangemang och aptitretande tårtor. Men dyrt, förstås. Det mesta var lyxbakelser och presentaskar med kakor. På de övriga våningarna var det kläder, sport, husgeråd och annat. Köpte en ordentlig kudde, några egna bestick och en stor tekopp.
När jag kom hem till Nakamurabashi ösregnade det, och Seinfeld-temat slog igång på musikmaskinen. Such is life.
Den här tjusiga väggen med Mäster Tezukas samlade verk finns precis utanför Takadanobaba-stationen.
Det här huset har ett vattenfall på fasaden.
Bara en av många många diskar med allsköns magiska bakelser.
No comments:
Post a Comment