Big Trouble In Little Japan: August 2012

Då var sommarens stora händelse, världens största fanzinemässa Comic Markets tre dagar över, och jag är många tidningar rikare och många pengar fattigare. Men vad är väl det, utom ett gäng siffror ute i cyberrymden nånstans? Serier är beständiga, och på många fler sätt berikande.
På första dagen kom jag en timme efter öppnandet, och då var precis slutsvansen av köerna på väg in i mässhallarna, det enorma komplexet Tokyo Big Sight. Den dagen förlöpte ganska smidigt överlag, det var "kvinnodagen", med en övervikt av serier av och för kvinnor, dvs tonvis av homoerotik. Det var ganska lätt med folk, ungefär som en vanlig bokmässefredag. Det var även dagen för "anime övrigt" samt spel, så jag hittade en del kul ändå.

Andra dagen var stora Touhoudagen, då häxorna tog upp ca 1/3 av östhallarna. I övrigt var det Vocaloid, en del andra anime samt ännu mer homoerotik(kvinnor gillar sånt). Jag kom dit tio på morgonen, när de öppnade, och blev slussad bort till baksidan av östhallarna, där alla som kom med mig blev uppradade på långa led, tio personer breda, på en parkeringsplats där vi fick vänta. Från stationen hade jag sett en oändlig folkmassa välla in från ena hållet, och medan jag väntade slussades en annan parkeringsplats in, tio i bredd, i ganska god takt, oavbrutet i trekvart innan det blev vår tur att röra sig. Det var nog minst hundra tusen pers där redan vid öppnandet. Trots det fick jag faktiskt tag i allt jag hade tänkt, även om det var en viss stress i början, då jag bara köpte allt som såg bra ut och stuvade ner det i väskan, innan det tog slut. Touhoudagen är nototiskt kaotisk.

En stor del av fanzinen och spelen som säljs är ero-inriktade, men det finns väldigt mycket annat också, i alla genrer och utföranden. Universitetsuppsatser om de mest bisarra ämnen, sammanställningar av alla animelåtar från 60-talet och framåt, militärfanzine om stridsvagnar, folk som reser till olika ställen som inspirerat animemiljöer och tar foton och berättar, och mycket mer, utöver rena fanserier. Egenproducerade spel, musik baserad på spel och anime och en del helt eget material. Japanska spel- och filmbolag låter det här hållas, eftersom de inser att allt detta fanarbete ger dem enormt mycket gratisreklam, något som amerikanerna inte verkar samtycka om.

Jag var där tillsammans med Simon Lundström alla tre dagarna, och upptäckte en massa intressanta saker. Det är en ganska maffig mässa att gå på själv första gången. Men trots den enorma folkmängden, och det enorma antalet "cirklar"(utställare), förlöper allting väldigt smidigt. De har enormt skickliga köingenjörer, och massor av frivilligarbetare. Ett par personer i ledningen är anställda på heltid, men annars hålls det till största delen upp av ideellt arbete(och viss polishjälp), ganska otroligt.

Idag söndag var sista dagen, med blandat material, till största delen "Stora Mansdagen", med relaterat innehåll. Men även alla dessa uppsatser och textfanzine om vitt skilda saker. Fick tag i en del skoj även där.
Vid slutet av varje dag annonseras det ut att mässan stänger, och då applåderar alla att dagen gick bra, sen går man hem ganska smidigt med hjälp av ännu mer köorganisation på stationerna. På sista dagen blir applåderna ännu mer intensiva, då Comikets hela energi släpps lös i ett lättnadens jubel, idag komplett med hattkastning och allt.

Efteråt gick jag, Simon och ett gäng av hans gamla universitetskompisar ut och åt i Hibiya, mängder med fat med grillade ärtskidor, grillad kotunga(extremt gott), rått hästkött(också gott), rå fisk, svamppizza, curryris och annat. Vi var alla glada nördar, så det var trevligt sällskap även om jag inte kunde kommunicera så mycket.

Imorgon ska jag skicka in en ansökan om bord till vinter-Comiket, så det vore ju kul om jag kom in. Ganbatte ne. En vecka kvar av sommarlovet nu.

P.S. Blogger jag hatar dig D.S.

Tokyo Big Sight! Det här är egentligen bara den flashiga turistmagneten, mässhallarna ligger vid sidan om.

En stor syn, i sanning.

Gallerisidan Pixiv höll en tävling tillsammans med läsken C.C. Lemon om en ny maskot och burkdesign. Det här är hedersbidragen.

Såna här hus kan man bygga, och det har man gjort ute i Odaiba.

En gångbro.

Nya World Trade Center, designat av Sauron.

Vi gick förbi Gundamstatyn, som jag fotade på mitt första besök, nu är den helt färdig och flyttad till en bättre plats.

Jag vill helt klart bo i ett land som bygger såna här monument på allmän plats.

En kattbutik.

Moe girls, moe trouble

Mat!

Skylt i tunnelbanan. Det behövs fler passiv-aggressiva lappar av tvättstugetyp i Stockholms tunnelbana.

Ja hej. Det var ett tag sen jag skrev nåt nu, men det har ju egentligen hänt en del. Förra fredagen var vi ute ett gäng från skolan och träffade Aki, Sayaka och Kaori(?) för att gå och se en festival som kallas Awaodori och som går ut på att dansa en festlig dans och föra en massa ljud, en utmärkt grundval för en festival. När vi gick på gatan där det skulle hända insåg jag plötsligt att det var samma gata som jag gick på med Simon och Roger en vecka tidigare, fast från andra hållet. Vi hade promenerat dit från skolan, och tydligen kommit ända upp till Iidabashi. Det går oftast fortare att gå mellan två punkter än man tror... även om det bara var ca två tunnelbanestationer bort.

Eftersom jag då visste var vi var, och vi inte hade några konkreta matplaner, tog jag med de andra till samma ställe vi åt på veckan innan, och det blev väldigt lyckat. Vi fick ett stort bord där man satt på kuddar på golvet, med benen nere i ett dike under bordet, precis vid en fönstervägg som vette mot gatan, så vi kunde se hela festivalen perfekt från restaurangen. Vi satt precis där de olika dansgrupperna startade, så det kom hela tiden nytt folk och fyllde på, bildade grupper och dansade iväg(jag tror de loopade runt ett par kvarter).

Musiken hördes inte så mycket uppifrån restaurangen, men vi gick ner på gatan för den sista halvtimmen och gungade till trummor, flöjter och gong-gongar. Kul kväll!