Idag var det häxrejv! Jag fick en flyer på Comiket om en Touhou-dansmusikfest, som var ikväll i Roppongi. Det tog ett jäkla tid att hitta stället dock, även om det såg ganska enkelt ut på kartan... Det var en liten anonym dörr inne i en annars nedsläckt galleria som låg inne i ett bostadshuskomplex, så det var inte så självklart, gick förbi det flera gånger innan jag såg den lilla skylten utanför.
I Sverige kommer inte de bra festerna igång förrän efter midnatt, men den här var 16-22... Tågen slutar gå runt midnatt i Tokyo, så även såna här tillställningar måste hållas på dagtid. Det var rätt schysst i alla fall, först spelade nån tönt som inte var så kul, sen kom en tjej som spelade bättre grejer.
Efter henne kom huvudattraktionen för mig, Amane från Rolling Contact, som är en av mina favorit-touhouarrangemangsgrupper. Han spelade ett ganska kort, men mycket bra set. Efteråt gick jag fram och snackade lite med honom och sade att han hade ett stort fan från Sverige, vilken han tyckte var fräckt förstås. Köpte en av hans skivor sen och fick en autograf också. Så det var goa grejer.
Man börjar bli gammal dock, orkade inte röjdansa mer än 2 timmar nu, och fick ta en matpaus i mitten. Gick till Donkalds och åt en ketchupburgare(de kallar det ostburgare, men den smakar fan bara ketchup) och drack en enorm juice. Det fina med Donken här i Japan är att man får juice med is i stora läskmuggar, inte bara en liten 15-clförpackning som i Sverige. Det är Minute Maid också, fina grejer. Annars är det inte så mycket fint på McD.
Men jag dansade som en stormvind bredvid Aya, snackade med en kanadensisk mansReimu och såg Alice och en annan Aya sjunga falskt tillsammans med en tjockis, så det var en kul kväll. Det var ganska många i full häxmundering; två Marisa, två Aya, två Sakuya, en Alice och en Eirin. Alla utom två var män dock...
Amane/Rolling Contact i aktion.
Han som kom efter och också var mycket bra men inte fick någon presentation.
Fick en skiva signerad :3
Finaste Marisa! Hittade den på Mandarake för en tusenlapp(yen) mindre än vad den brukar kosta.
Och ett exempel på Rolling Contact, en av mina favoritlåtar.
Uj, nu har jag inte skrivit på länge. men ikväll var det fest!
På nåt magiskt bisarrt vis spelade svenska swingjazz-hiphopgruppen Movits! i Shibuya ikväll, vilket jag blev noterad om av en skolkamrat. Jag satte naturligtvis omedelbart på mig en byxa som var rakknivsvass och bokade en biljett.
Efter skolan gick jag först och åt pizza i ikebukuro med Alexander och Johanna från min klass. Pizza är dyr lyxmat här, men den är å andra sidan ytterst delikat. Jag beställde en med svamp och skinka, och, som det skulle visa sig, majonäs och teriyakisås istället för tomatsås. Det var en väldigt spännande smak, riktigt god, åtminstone ett tag. Lite för mycket majonäs, men annars supersmarrig.
Väl i Shibuya korsade jag den enorma gatukorsningen mellan 109-butikerna, man blir lika överväldigad varje gång. Alla höga hus, hundra tv-skärmar och lysande loggor och en miljard personer som korsar gatan vid varje grönljus. #sverige
Klubben för spelningen hette Shibuya Grande, och låg i källaren till nån slags väldigt flott hotell/restaurang, tror jag. Schysst ställe med god utrustning och discobollar och kristallkronor i taket. Ung trendig publik, men inte så jättemånga. Kanske hundra pers som mest.
Först gnuggade några DJ:er vax i ungefär en timme, det var en del riktigt bra grejer, hiphop ihopmixat med swing och annat sväng till dansanta kreationer, men det var ändå mest väntan på att det skulle komma igång på riktigt.
Till slut blev det spring på scenen med uppställningar och slutcheckar av sladdar och datorer, och den första akten kunde komma igång.
Först ut var DJ Tomoko 'n' Ucca-Laugh, två ärtiga donnor som spelade egen dansant soul med lite hiphop-inslag. Det var inte riktigt min stil, men några av låtarna var rätt bra, och det var snyggt gjort och Ucca-Laugh sjöng bra, trots namnet. De spelade bara 4-5 låtar och skulle precis släppa sin första EP, så de var väl rätt färska, men väldigt charmiga och drev igång stämningen.
Andra akten var en hiphoppare som hette Ken The 390 (Ken za san-kyuu-maru) och hans odöpta rattvridare bakom mixerbordet. Ken var bra också, snyggt flow och bra musik. Inte helt min stil heller, men helt ok ändå. Snygg var han också den djävuln. Spelade kanske lite för länge, men inga klagomål egentligen.
Till slut var det då dags för huvudakten, Movits! Det inleddes med bara deras M på stora skärmen, sedan började den rulla ut till hela MOVITS!, medan Cornelis sjöng Bellman om bandets namne. Sedan kom de in, tre snygga jazzgossar från Pites vildmark, nu i världens största stad för en spelning där ingen skulle förstå deras texter, men älska dem ändå.
De körde mellansnack på engelska, men annars spelade de på svenska som vanligt, förstås. Movits! är tämligen okända i Sverige, men stora i USA och annorstädes, trots att de alltid kör på svenska. Men musiken! Vilken fest det var. De körde hårt och bjöd på ett makalöst sväng från första början och ökade hela tiden. På "Na Na Nah" fick vi Ken The 390 som extragäst istället för Timbuktu, men jag tror jag föredrog det.
Det var några andra svenskar i lokalen också, ett gäng från Ericsson, några t.o.m från Piteå. Det var vi som drev in dem till extranumret med "en gång till"-hojt, och jag tror några japaner hakade på också. Under sista låten fallerade ljudet halvvägs av nån anledning, men de körde vidare ändå och till sist brakade hela bandet ut i publiken för en stor studsande mosh pit till Äppelknyckarjazz. Goa grejer!
Om ni av någon anledning inte har hört Movits!, gör det nu:
