Hakurei-Helgedomens Återkommande Årliga Festival

Bra helg. Häxfest i lördags med Alexander med grym musik, sedan gick vi till Nakano-Mandarake och tittade på konstiga grejer. De säger ju att de har sin hon-ya(huvudbutik) där, men de hade även en hen-ya(konstig butik) som hade en ingång genom shinto-portar med lysande golv och rymdmusik där inne. De sålde gamla leksaker från 50- och 60-talet(i närmast nyskick, förstås) för hundratusentals yen. Den dyraste var en robot från 1960 med genomskinlig mage med plastkugghjul i för en miljon yen.
 Vi tittade på affischer och hittade biopostern för Kikis Expressbud - på svenska.
 De hade även en Games Workshop i Nakano Broadway, kul att se att allt är sig likt även där.

På söndagen var det slutligen dags för vårens/sommarens stora evenemang, Hakurei Jinja Reitaisai, den största fanzinefestivalen enbart för kanonhäxorna i Tokyo Big Sight. Jag fick återigen generös hjälp av Masashi Mido, som fixade både trycket av nya boken och satt med vid bordet hela dagen. Det var inte riktigt lika högt tryck som vid Comiket, men fullt med folk hela dagen, och ganska bra omsättning. Jag sålde förmodligen runt 80% av vad jag hade med mig, och det är ju alldeles prima, speciellt när mina böcker bara är på engelska. Om jag lyckas komma med på nåt sånt här igen får jag försöka se till att få dem översatta och göra ett specialtryck.
 Delade bord med två tecknare som jag är ömsesidigt fan av på Pixiv, och de hade bordet fullt av höga travar av böcker, som snabbt minskade, de travade upp nya ex upp till taket och sålde de flesta av dem också. Eftersom jag har lite handikapp måste jag sälja mina böcker lite för billigt för att folk ska vilja investera i nåt de potentiellt inte förstår... Nå, hoppas det kan bygga lite popularitet iaf. Kanske går det att lösa antagningsproblemen(främst att man måste ha en japansk adress) på något vis i framtiden... Skulle vara kul att kunna komma igen.

 Synd att man måste upp så förgrymmat tidigt för att vara där kl 8 bara, hela dagen blir bara en utmattad dimma, och man förstår inte att man varit där förrän man kommer hem igen. Hjälpte inte att det var 30 grader varmt där inne heller. Men nya boken blev jättefin, och även om jag gnölat en del och missat skolan, var det värt det. Men som vanligt efter man har varit ute bland folk har jag råkat ut för nån slags orolighet uppe i huvudpartiet, och att ge sig ut igen klockan 8 i morse visade sig bli en omöjlighet. Que sera sera.

Nattvandring

Tar en promenad i den svala men sköna sommarkvällen. Ungefär den vanliga rutten runt bostadskvarteren i Nakamurabashi, de är fina i mörkret. Klockan är elva på kvällen en fredag, men inte en själ syns ute på gatorna. Även många hus är helt släckta. Det enda som hörs är mina egna, i jämförelse med den totala tystnaden nästan påträngande höga fotsteg, och vinden i buskarna då och då. Fullmåne.

 Plötsligt två helt andra ljud. Bäbisopera? Nej, två katter som står längre bort på trottoaren, intill varann med nosarna i varandras öron och sjunger högt tillsammans. Jag tittar på dem en lång stund medan de jammar på. Den ena tystnar och tittar på mig medan den andra sjunger vidare, tills den plötsligt verkar upptäcka mig. Jag går vidare för att inte störa ytterligare.

 Stillheten är total, och jag tar in husens varierande former. Det är bara bostadskvarter, men alla hus är helt olika varandra, och något annat jag sett förut. Varje byggnad har en arkitektur så modern och djärv att den tar andan ur mig, om man får vara så klyschig. Men den gör faktiskt det. Varenda veranda och vinkel och fönster är intressant, helheten unik. Och de ser väldigt mysiga ut, kanske delvis på grund av hemligheten och tystnaden. Även ljussättningen är perfekt och framhäver byggnadernas former. Pyttesmå men lummiga trädgårdar och rabatter, och ett hus helt täckt med klängrosor och perfekta blomsterarrangemang, som hämtat ur en engelsk sagobok.

 På vägen tillbaka går jag förbi en låg- och mellanstadieskola, som tronar i sin mörka ödslighet och enormhet. Möter katterna igen, de springer in bakom en bil och försvinner i mörkret. Kommer ut på huvudleden precis vid en butik för begagnade spel, serier och film, som fortfarande har öppet halv tolv på natten. Hela bokserier för en spottstyver och en låt jag verkligen gillar i högtalarna. Frågar vad det är, men det har redan gått vidare till nästa låt, och de kunde inte se det. Shou ga nai. Köper te på snabbköpet och går hem.
 Imorgon är det häxrejv i Nakano som uppvärmning inför det stora evenemanget, Reitaisai i Tokyo Big Sight på söndag. Min nya serie kommer att levereras direkt dit från tryckeriet, ska bli spännande att se den.

 Inga tårar nu. Bara kulregn.

Sakura, Sakura

Jag klarade mig till nästa kurs.. med fyra poängs marginal. Men skönt i alla fall, tror jag. Kommer nog bli ännu värre hädanefter. Dessutom morgonlektioner, så jag kommer få gå upp halv sju... och missa alla Sverigevänners vakentider. Det suger ju. Men jag klarade det i alla fall! Har aldrig pluggat så här mycket i hela mitt liv förut, vilket förvisso inte säger så värst mycket, men ändå.

Kul grej: Körsbärsblommorna är i full fräs den här veckan, och hela kanalen på vägen till skolan är kantad med stora träd, otroligt vackert. Det var massor med folk ute och tittade och fotade i det strålande vårvädret. Vi har börjat få upp mot 15-20 grader på dagarna nu, så snart är det sommar, fast vintern precis tog slut.

Fotona kan förstås inte göra prakten rättvisa, men några blev rätt fina ändå.

Moshi moshi? Hai, Inu da.

Har inte just hänt nåt sen sist, utom att det närmar sig slutet på terminen, och skolan har blivit som en ogenomtränglig vägg av ord och kanji. Vi ska lära oss ca 150-200 vitt skilda ord varje vecka, och hur man skriver dem. Plus grammatik och läxor, och kanjiprov varje vecka. Min hjärna är inte byggd för sånt här. Men jag vill verkligen inte gå om den här kursen, så jag måste ta mig igenom... Ligger precis på godkäntgränsen än så länge. Orkar inte så mycket annat, men här är en bunt foton från senaste tiden iaf. Mest hus och gator och sånt.

De bygger nåt hus eller nåt bredvid skolan. Hittills har de mest dikat ut kanalen, antar att de gör nåt grundarbete.

Har börjat ta lite andra vägar till skolan, genom intressanta småhuskvarter istället för längst motorvägen.

En bakelse

Det är fascinerande hur snabbt det blir småstad bara man kommer ett kvarter in från huvudlederna. Plötsligt är det bara pittoreska småhus, små trädgårdar, lekande barn, grönska och fullkomligt tyst och lugnt. Detta alltså precis mitt i stan.

En vy som var fantasieggande på nåt vis.

Sjukhus, Akihabara

I Tokyo samsas stort och smått, modernt och traditionellt.

Liten musikskola

Palatset baikfrån. Yodobashi Camera, Akihabara.

Jag gillar verkligen det här huset av nån anledning... Något med rundningen som får det att se... mysigt ut.

Backe på vägen till skolan bakifrån

Hittade en helgedom inne bland småkvarteren när jag tog några andra svängar idag.

Den hade ett ganska stort gravområde, rörigt men vackert, som det brukar vara.

Moderna gravstenar, med rökelsekar och litet gåvobås. Träpinnarna är böner och liknande, som sätts i mängder runt gravstenarna.

Utsikt från gravområdet mot lågstadieskolas baksida och fancy lägenhetshus(mansion).

Jag gissar att det här var den viktigaste graven.

Och den här den minst viktiga.

Bullervält

Idag var jag på sumobrottning! Jag köpte biljetter via skolan redan förra året, och nu var det dags för mästerskapsturnering i en enorm dedikerad sumoarena. Det pågick hela dagen, 11-17.30, men jag kom runt två, precis då den riktiga turneringen skulle börja. Innan hade det varit amatörmatcher och liknande. Det tog lite hit att hitta rätt bland raderna, men precis när jag kom på plats började champinjonerna ställa upp sig för åsyn i ringen.

 Matcherna är ganska speciella, de består till största delen av förberedelser, ritualer och psykning, där båda kämparna ställer sig på plats och stirrar på varann, bara för att gå upp igen, gå ut ur ringen och börja om. Varje gång tar de en näve salt från ett kar utanför och kastar in i ringen. Ofta upprepas detta 3-4 gånger innan de slutligen smäller ihop, och någon blir bulldozrad ut ur ringen. Varje match inklusive allt tar 2-4 minuter, varav själva fighten oftast bara är 5-10 sekunder. Det blev lite mer spännande nappatag med de större namnen, och jag fick se både judokast och handflatskulsprutor, och några som välte ut ur ringen såpass att de rullade ner bland funktionärerna. Kul för hela familjen, således, och publiken var också mycket blandad, från nyfödda till snartdöda.
 Bilder blev det också! Som såhär:

Men först till nåt helt annat; Den här lilla gulliga duon stod och tutade utanför Big Sight när jag gick till Comitia, och de heter som synes Three Weeks Old Lovesick Puppy. De skulle ha en spelning på nån klubb i maj, så kanske går om jag minns.

Stängd butik i Akihabara

Väggmålning utanför entrén till sumoarenan

På plats inne i salen när den riktiga tävlingen precis ska börja

Kämparna i all sin prakt

Här gjorde de nån grej innan de började.

Förberedelse. De gick nog ut ett par gånger igen efter det här.

Sätena närmast scenen är som små lådor med kuddar att sitta på, en liten familjeinhägnad, kände lite picknickaktigt.

Tog ett par foton med "miniatyrläget" på kameran, en slags fattig mans Tilt Shift. Funkar rätt bra på de här ändå.

Hm, domaren byter kläder hela tiden.

Jag såg inte just skillnad på brottarna, men till slut hade den här guben vunnit i alla fall.

Han vann en pinne som han tricksade lite med

Han vann även en himskans massa pengar.

Och en jättestor glassbägare.